Svensk ordbok 2009, webbversion

skil`ja sig verb skilde äv. skiljde, skilt äv. skiljt, pres. skiljer skilj·er1vara annor­lunda än ngn/ngt Nollskilja sig från mängdenskilja sig från ngn/ngtsedan 1777fornsv. skilia sik ’upp­häva äktenskap’ 2ta ut skils­mässa släkt.hon träffade en annan och ville skilja sig○äv.ta av­sked de skilde sig från det övriga sällskapet klockan 12skilja sig (från ngn/ngt)sedan förra hälften av 1400-taletEtt Forn-Svenskt Legendarium