Svensk ordbok 2009, webbversion
verb skilde äv. skiljde, skilt äv. skiljt, pres. skiljer
skilj·er1vara annorlunda
än ngn/ngt
Nollskilja sig från mängdenskilja sig från ngn/ngtsedan 1777fornsv. skilia sik ’upphäva äktenskap’
2ta ut skilsmässa
släkt.hon träffade en annan och ville skilja sig○äv.ta avsked
de skilde sig från det övriga sällskapet klockan 12skilja sig (från ngn/ngt)sedan förra hälften av 1400-taletEtt Forn-Svenskt Legendarium